En balkong är ett uterum som placeras ovanför marknivå. Men varför har vi balkonger och vilka användningsområden kan de ha? Hur stor måste en balkong vara för att få kallas så, och när kan den börja användas?
Precis som vid alla byggprojekt är det viktigt att noggrant planera innan man påbörjar arbetet med balkongbygget för att uppnå bästa möjliga resultat. Först och främst bör man fundera över om en balkong verkligen är nödvändig och sedan vilket syfte den ska fylla samt vilken storlek som krävs för att uppfylla detta ändamål.
Många balkonger byggs alltför smala, vilket gör dem oanvändbara trots att de kan vara långa. Om det knappt ryms en stol på balkongen kommer man inte att kunna njuta av den särskilt mycket. Därför är storleken av avgörande betydelse, liksom att följa alla säkerhetsregler, som exempelvis att ha räcket av en viss höjd. Men vad är då egentligen en balkong, och när kallas det för terrass? Detta kan vara förvirrande, eftersom de båda orden ibland används omväxlande.
En balkong är en utbyggnad som svävar i luften, medan en terrass har mark under sig. I stort sett är detta de korrekta definitionerna för de två orden, men ibland kan det förekomma uttrycket "takbalkong", som egentligen borde kallas för "takterrass". Hur orden än används finns det alltså två olika sätt att få frisk luft på högre höjd: balkonger och terrasser. Båda alternativen brukar vara lika användbara och populära. Terrassen har möjlighet att vara större än balkongen, men å andra sidan kan den vara blåsigare och mindre gästvänlig att använda om den inte glasas in. Detta knep kan även användas för balkonger för att förlänga användningssäsongen eller öka boendeytan.
När man ska bygga balkong kan de antingen hänga ut från byggnaden i luften eller vila på balkongen under som ett radband från marknivå till översta våningen. Oavsett vilket alternativ som väljs är det av yttersta vikt att balkongerna är ordentligt förankrade i byggnaden för att undvika olyckor. Förankringarna bör därför vara väl infästa långt in i byggnaden för att de ska smälta in i arkitekturen istället för att sticka ut som en påbyggnad.